Den 19e oktober hämtade vi hem Siberian husky tiken Vilda. Vi var överlyckliga över detta tillskott i familjen! Och hon gick finfint ihop med vår Nikki. Men den 20e oktober på eftermiddagen... en ung kille förlorade kontrollen över sina två hundar som rusade fram och skrämde Vilda så pass att hon slet sig och stack. Jag och Nikki var på utställning och jag fick veta detta då jag kom hem. Det var då min sambo som varit ute med henne. Eftersom det var dagen efter att vi hämtat hem tösen så var det panik. Hon kände ju inte heller till området alls! Den 23 oktober så kom en av uppfödarna upp till Dalarna tillsammans med Vildas mamma Akla. Vi hade fått kontakt med en man som inte bara är Huskyägare själv utan också känner till kommunens alla skogar väldigt väl. För att göra en lång historia kort: Vilda hittades den 24 oktober och blev omedelbart undersökt av djurvårdare som gav antibiotika bland annat. Hon mår efter omständigheterna bra.

 

Mellan den 20e oktober och den 24e så levde vi i en mardröm och ett helvete. Att inte veta vart ens hund befinner sig, om hon mår bra, är skadad, stött på varg eller björn, får i sig någon slags föda och hittar vatten... ja jag vet inte allt. Vi varken sov eller åt. Vi var ute och letade och letade. Vi grät och vi grät. Vi bad till de högre makterna och jag vet inte allt. Jag är så enormt tacksam över att Vilda är tillbaka igen och att hon mår bra. Jag är så tacksam över allt stöd jag och min sambo har fått under denna svåra tid. Så tacksam över att vi ikväll kunnat äta pizza framför TV:n med två hundar bredvid oss. Så lycklig.