Jag är helt slut i kroppen.
Börjar nog gå ner mig lite grann igen är jag rädd, samtidigt som jag är på vippen att bli sjuk. Blä! Men Soffie kom hem till mig idag för att kladda lite i håret (vi ska kladda mer imorgon är det tänkt) och prata skit. Gjorde mig såå mycket gladare. Tur man har vänner! ♥ Och vovven så klart. Min lilla ögonsten. Vad vore jag utan dina andetag? Underbaraste hunden i hela världen är hon, vår lilla tjej.

Nu ska jag försöka sova och imorgon ska jag ringa min psykolog. Har av någon anledning inte fått någon kallelse till nytt möte på aslänge och jag känner att det kanske är tid för det innan det blir lite för mycket i huvudet. Jag har ju inte så stort huvud heller såatteh...