Jag avskyr att se mig själv på film. Att höra mig själv är ännu värre. Det är bara.... USCH. Men eftersom jag nu läser 1 år på distans och det trots allt är en teckenspråk och dövblindstolk utbildning så.. well, jag ser mig själv på film varje dag minst en gång. Jag har till och med tvingat mig själv att se mig själv flera gånger. Inte bara skicka iväg dem utan att titta på dem också. Gamla filmer och nya filmer. 

 

Jag har sett vackrare ut och mer intelligent också. Ser rätt dum ut och alla dagar med webcamen framför mig (vilket är alla dagar) känns som bad hair days och bad face days. MEN det är lärorikt att se sig själv då man tecknar. Tro mig det är det. Och efter att ha sett mig själv både nyvaken, nästan sovandes och allmänt konstig så lär man sig att det är inte så farligt. Man kan skratta åt sig själv på ett sätt som inte innebär OMG OMG JAG ÄR SÅ JÄVLA FUL och man ser själv vissa fel man gör då man tecknar. Ex att man har händerna lite för högt upp osv. 

 

Osminkad, ofixad men fullt ös. Så ska det vara också. Så ful är man inte heller. Man är faktiskt rätt söt.